Rullstensås

En rullstensås är en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand. Längden kan vara från något hundratal meter till mer än 500 km och höjden från några få meter till mer än 100 m.
Rullstensåsarna uppstod vid istidens slut då inlandsisen smälte och bildade stora mängder vatten vilket forsade fram på, i och under isen. Dessa jättelika isälvar följde ofta dalgångarna i berggrunden. Det strömmande vattnet i isälvarna tog med sig stora mängder löst material, stenar, grus, sand m.m. när det forsade fram under isen. När vattnet närmade sig iskanten minskade strömhastigheten och vattnets transportförmåga och materialet började sjunka mot botten.Först sjönk de större stenarna och blocken medan det finare gruset följde med vattnet längre från tunnelöppningen. Detta gör att rullstenåsarna har grova stenar djupt ner och fint grus högre upp i åsen. De djupare delarna fungerar även som goda grundvattenmagasin. Under färden då block och stenar forsade fram i isälvarna nöttes de av strömmarna och rundades till rullstenar, därav namnet rullstensås. Om tunneln mynnade ovanför vattenytan eller på land blev rullstensåsarna toppigare. Detta för att det översta gruslagret rasade ned utför kanterna. Sådana rullstensåsar kallar vi getryggar eller getryggsåsar.

http://www.ne.se/

http://connywww.tg.lth.se/Sv.jordarterdokument/Genetiskindelningdokument/IslvsavlagringarDokumnet/rullstenss.html



Tappning–Baltiska issjön

För ca. 12 000 år sedan täckte isen fortfarande stora delar av Skandinavien. Från isen kom det stora mängder smältvatten, men det kunde inte rinna ut i havet eftersom det hindrades av både is och land. Istället samlades det i vad som kallas den Baltiska issjön vilken också blev det första förstadiet till det som är Östersjön idag. Den Baltiska issjön växte fram under nästan tretusen år och hade sitt utlopp via ett jättelikt vattenfall i Öresund. Strandlinjen till denna stora sötvattensjö gick mycket högre upp på land än vad den gör idag. Vågorna i den Baltiska issjön kastade upp sand, lera och sten på strandkanten. Sanden och leran spolades så småningom bort, men stenarna blev kvar. Dessa av havet uppbyggda vallar kallas för strandvallar.
Inlandsisen fortsatte att smälta, och när iskanten hade dragit sig tillbaka så långt som till trakterna av berget Billingen i Västergötland, fick sjön en förbindelse med Atlanten, vilket gjorde att vattennivån på ett par år sjönk med 25 meter. Därmed blev stora områden torrlagda. Det blev bland annat en sammanhängande landmassa från södra Sverige över Danmark ända ner till England och Tyskland. Klimatet blev varmare och isen fortsatte att smälta. När isen nu försvann började landet höja sig. Följden blev att sundet genom Mellansverige sakta blev grundare. Sydligaste Sverige smälte fram för drygt 13 000 år sedan.


http://www.ne.se/

http://www.havet.nu/dokument/HU20031issjon.pdf