Idag har jag varit och hälsat på mina barn på deras skola, detta gav mig tillfälle till reflektioner. Min ena dotter går i första klass och de arbetar med tema rymden. Eleverna har arbetat med detta tema ett par veckor och i temat får de tillverka en planet av ballong som kläs med papier mache. Eleverna har även fått forska kring någon planet och efter egen förmåga formulerat faktameningar i sin no bok.
Idag fick eleverna två lappar att klistra in i no boken. Den ena lappen bestod av en vers där vissa bokstäver var understrukna och utifrån dessa bokstäver skulle eleverna kunna finna den inledande bokstaven i varje planets namn. På den andra lappen skulle eleverna skriva planeterna i den ording som de är från solen sett. Läraren hade hjälpt eleverna att skriva planeternas namn på tavlan men i oording. Eftersom eleverna går i en ett- tvåa krävs det att både ettor och tvåor skulle klara uppgiften. Därefter fick eleverna skriva pratbubblor innehållande faktameningar om sin respektive planet som de tillverkat. Dessa pratbubblor skulle sättas upp i anslutning till planeten någonstans på skolan, detta glömde jag fråga om.
Men min reflektion från dagen gjorde jag i det samtal läraren förde tillsammans med eleverna då jag kännde mig väldigt okunnig om rymden. Läraren använde ord som atmosfären, solsystem, de olika planeternas namn, kometer, stjärnfall ( vilket hon också beskrev), omloppsbanor, utomjordingar ( där det diskuterade vad dessa var, hur de såg ut osv) och mycket mycket mer. Jag känner att just no ämnet kräver att man som lärare är bra påläst, detta är inte något som man får automatiskt från lärarutbildningen. Vi har säkert med oss kunkap från vår egen grundskoletid men eftersom åtminstonde jag inte använder de särkillt ofta faller den tyvärr ifrån minnet. Om man som lärare är väl påläst i ämnet, temat är det lättare att fånga elevernas spontana frågor och resonemanget man för med dem blir mer säkert.
Jessica
Jag håller med dig om att man som pedagog behöver vara påläst för att kunna svara och undervisar barnen/eleverna på bästa sätt. Men samtidigt tycker inte jag att det är någon fara om man inte har svaret på allt, att man visar barnen/eleverna att även pedagog inte alltid kan svaret, vi är inga uppslagsböcker. Men jag förstår hur du menar, vi måste ju självklart ha större kunskap än våra barn/elever. Lärarförbundet (2002) förklarar att vi pedagoger behöver en kompetens inom naturvetenskap för att undervisa på bästa sätt. Jag är nyfiken på hur pedagoger inom olika verksamheter arbetar med naturkunskap, speciellt förskolor. Benämner pedagogerna någon gång för barnen/eleverna att de arbetar med naturkunskap. Att vara kompetent inom ett ämne handlar inte enbart om dess kunskap utan även arbetssättet. Använder pedagogerna i olika verksamhet begreppet naturkunskap eller ser förskolan inlärning inom naturvetenskap som något spontant i vardagen. Vad tror ni? Vad anser ni är kompetens?
SvaraRaderaLärarförbundet (2002) Matematik, teknik och naturvetenskap – teori och praktik i förskolan. Stockholm: lärarförbundets förlag.
Med vänlig hälsning
Lovisa Johnsson Basgrupp 8
En kompetent lärare för mig är en lärare som lyssnar till sina elever och verkligen engagerar sig i deras frågor så gott det går. Självklart skall läraren ha kunskap i ämnet denne ska förmedla, men det får inte bli att läraren "redovisar" denna kunskap på ett tråkigt banalt sätt till sina elever. Låta eleverna vara delaktiga i sitt eget lärande, undersöka, fundera, reflektera. Enligt Sjöberg (2000) handlar det om en bro mellan ämnet som skall förmedlas och pedagogiken. Det handlar alltså inte endast om kunskaper i ämnet utan det är mycket didaktik och andra frågeställningar man måste ta hänsyn till. Det jag kan känna är svårt är hur ska vi som lärare "välja" ut det som är mest intressant att undervisa om? Jag menar att det som känns rätt och intressant för en del elever , kan vara urtrista frågor för andra. Vi ska utgå från elevernas behov samtidigt som vi ska utgå från ett samhälligt behov, sen har vi läroplaner och kursplans mål som vi måste följa. Ibland känns det som att det "krockar" lite. Kunskapstest, betygssystem och olika mål, kontra elevers behov, egna intressen och reflekterande svar..... Madelene 7b
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJa, att vara lärare är sannerligen en utmaning! ;) Det är inte bara läroplaner som ska följas och barns intresse som ska styra. Vi har också individanpassningen att ta hänsyn till. Sjöberg, S. (2005) talar ju om dessa didaktiska frågeställningar, (vad, hur och varför) som vi alltid ska ha i bakhuvudet och som du säger Madelene så går det inte att alltid lyckas tillfredställa allt och alla, det gynnar alltid någon och missgynnar någon annan. Hur ska det bli rättvist? Kanske eleverna kan vara med och planera där de under demokratiska former få rösta? Ska man då vid nästa val utesluta dem som fick sin vilja igenom? Vi ska luta oss mot läroplaner för stöd till vårt tänkta syfte och mål med undervisningen, men vem ska bestämma hur det ska gå till? Om en lärares planering ska utgå från barns intresse och erfarenheter kan det innebära att pedagogen måste skapa ett intresse och fånga upp barnens erfarenheter i ämnet. Här vill det till att göra introduktionen av innehållet spännande. Elfström (2008) tar bland annat upp materialets betydelse för att väcka barns lust att upptäcka. Mvh. Jeanette Svedjeland Basgrupp 8a.
Referens:
Elfström, I. Nilsson, B. Sterner, L. Wehrner-Godée, C. (2008). "Barn och naturvetenskap
-upptäcka, utforska, lära". Stockholm: Liber
Sjöberg, S. (2005)"Naturvetenskap som allmänbildning- en kritisk ämnesdidaktik". andra upplagan. Lund: Studentlitteratur
Jag håller med er, det är inte lätt att tillfredställa allas behov och intresse. Jag tycker att Jeanettes idé om demokrati är intressant, att få rösta om innehåll och även arbetssätt. Jag tror det är viktigt att redan vid introduktionen göra det spännande och skapa en nyfikenhet samt att jag tror det handlar om variation. Ett varierande arbetssätt och innehåll tror jag bidrar till att fler elever blir nyfikna och intresserade. Eftersom att man inte alltid kan skapa ett innehåll som är intressant för alla skulle eleverna i grupper få komma överens om ett innehåll samt arbetssätt så att allas intressen kommer fram. Det är mycket vi pedagoger skall tänka på vid lektionsplaneringar. I Lgr (2011 sid, 5) står det Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak¬grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Tänk att man som pedagog har ungefär 20 elever som alla skall få individanpassning som citatet ovan samtidigt som intresset och nyfikenheten skall väckas. Det är otroligt vad vi är duktiga! =)
SvaraRaderaSkolverket (2011) Nya läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 11. www.skolverket.se Tillgänglig: http://www.skolverket.se/sb/d/4166/a/221… [Hämtad 110207]
Med vänlig hälsning
Lovisa Johnsson basgrupp 8a